Den trettonde gästen.
Jag spammar min blogg. Dags för en recension!
Idag har jag varit sjuk, vilket har resulterat i läsande. Jag läste ut den kära boken Den trettonde gästen av Martin Widmark. När jag - och säkerligen ni - hör namnet Martin Widmark tänker ni Lasse Maja, Nelly Rapp, Rakel... men döm han inte för det.
I vanliga fall hatar jag böcker med fantasy, om man ser på Harry Potter, Eragon och all skit som finns. Men Matilda tipsade mig om dessa böckerna för drygt ett år sedan, och sedan fick jag boken Dårarnas ö i samma serie - och hör och häpna; dessa böckerna är bra!
Det finns fyra böcker i serien, och alla handlar om David och Larissa som precis börjat sjuan. Just detta faktum märks inte alls. De träffar kända vetenskapsmän och David vet inte vem Newton, Darwin och liknande är. Åh, jag menar, till och med treor vet det!
Larissa däremot är smartare, men hon är... ARGH!
I alla fall. David bor hemma hos sin farbror - det framgår aldrig om denna mannen verkligen är Davids farbror, men jag antar det - och i skolan ska de på lägerskola. Notera väl att de ska på lägerskola i två dagar, en natt.
De åker dit och får en uppgift vilken resulterar i att de letar upp ett träd och sätter sig under. Bredvid dem finns ett stort rött staket, och bakom det ett schakt. För det är så att just vid detta ställe finns gruvgångar och liknande. Plötsligt kommer en mystisk man och ställer sig bakom dem. Den mystiske mannen heter George någonting och David har sett han i tidningen innan. Denna George har gjort någonting till telefonmaster som de sätter upp överallt i världen.
Nu antar jag, och hoppas, att ni inte ska läsa denna boken. För nu tänker jag berätta hur den slutar.
David och Larissas mobiltelefoner dör plötsligt, och mitt i natten(den enda natten)knackar Larissa på Davids fönster. Efter det är det som om våra hjältar rusar ut i natten och ner i gruvan. Ha-ha-ha. Skulle jag också gjort. Nu behövs nog sägas att det finns en hund som heter Nero, och han sliter sig och börjar jaga George. George flyr vid staketet och tappar sin mustasch. Detta händer när David och Larissa sitter vid sitt träd. Hm, konstigt?
De går ner de 360 meterna och hamnar på en konstig avsats. Sedan hittar de en dörr. Åh, trevligt värre. David får en snilleblixt och gnuggar Georges mustasch (som Larissa självklart plockat med sig) mot en fördjupning i den skumma dörren.
Sedan kommer de in en sluss av glas, som de själva kallar det. Där hittar de masker, eller grodmasker för hela kroppen kanske jag ska säga, hängande i en garderob. Dessa masker föreställer just George någonting. There we go. Larissa kommer plötsligt på att någonting är skumt! David blir förvånad.
Sedan gnuggar de mustaschen i en ny dörr och kommer in i massor av korridorer. I en korsning möter de en Larissa som är klonad av den riktiga Larissan. För att vi inte ska blanda ihop dessa kallar jag dem Larissa och Larissa2. Författaren har i detta läget inte valt att göra någonting, utan bara skriver "Larissa bredvid mig" och "Larissa som var klonad". Guud.
Här tappar David andan och Larissa blir arg som fan.
Okej, jag erkänner, jag vill tycka att Larissa är bra. M E N. Larissa blir arg när någonting går henne emot. Jag gillar inte det.
"Faaan, jag vill inte ha mens. JÄVLA SKIT JAG FICK MENS JAG SKA FAN DÖDA HELA JÄVLA VÄRLDEN!!!!"
Ja. That's it.
De går efter Larissa 2 och möter massa kända vetenskapsmän och sådant. Sedan får alla panik och det visar sig att denna George har planterat ampuler i telefongrejerna. George har, på så sätt, sett till att de rika ställena som köpt in dessa telefonsaker kommer att bli sterila. På något jävla vis. Hmm. Sedan försöker Larissa och David fly, och då faller David från stegen upp och Larissa kommer ner igen.
Då kommer George tillbaka, snäll som fan och säger "Åååååh, Larissa och David jag älskar er snälla nu kommer jag sticka iväg för ni är så bäst och gör något osjälviskt! Larissa du är så smart och vacker!"
Då dog jag.
Sedan sticker George med hela sitt crew - var tar alla vägen sedan? Larissa och David går tillbaka och hittar en teckning da Vinci ritat av Larissa. Sedan går de tillbaka till lägret och sover. Och när de sedan åker hem berättar de allt för Davids farbror som ringer alla telefonbolag som upptäcker ampulerna och allt slutar lyckligt!
Glömde jag nämna att David är jättemodig och vågar kyssa Larissa typ tre gånger i boken? Åh, han är väldigt modig. Larissa har PMS hela tiden och George är skum.
Ja, jag kan säga att den enda normala i denna boken är Nero. Hunden, ja.
Men trots all skit i denna boken ger jag den 5 av 10, för ändå. Den har en handling. Allt sker snabbt, men skulle de hända långsammare hade dessa cirka 190 sidor förlängts till 290. Och det är trots allt en barnbok. Även om det inte är den bästa i serien.
Idag har jag varit sjuk, vilket har resulterat i läsande. Jag läste ut den kära boken Den trettonde gästen av Martin Widmark. När jag - och säkerligen ni - hör namnet Martin Widmark tänker ni Lasse Maja, Nelly Rapp, Rakel... men döm han inte för det.
I vanliga fall hatar jag böcker med fantasy, om man ser på Harry Potter, Eragon och all skit som finns. Men Matilda tipsade mig om dessa böckerna för drygt ett år sedan, och sedan fick jag boken Dårarnas ö i samma serie - och hör och häpna; dessa böckerna är bra!
Det finns fyra böcker i serien, och alla handlar om David och Larissa som precis börjat sjuan. Just detta faktum märks inte alls. De träffar kända vetenskapsmän och David vet inte vem Newton, Darwin och liknande är. Åh, jag menar, till och med treor vet det!
Larissa däremot är smartare, men hon är... ARGH!
I alla fall. David bor hemma hos sin farbror - det framgår aldrig om denna mannen verkligen är Davids farbror, men jag antar det - och i skolan ska de på lägerskola. Notera väl att de ska på lägerskola i två dagar, en natt.
De åker dit och får en uppgift vilken resulterar i att de letar upp ett träd och sätter sig under. Bredvid dem finns ett stort rött staket, och bakom det ett schakt. För det är så att just vid detta ställe finns gruvgångar och liknande. Plötsligt kommer en mystisk man och ställer sig bakom dem. Den mystiske mannen heter George någonting och David har sett han i tidningen innan. Denna George har gjort någonting till telefonmaster som de sätter upp överallt i världen.
Nu antar jag, och hoppas, att ni inte ska läsa denna boken. För nu tänker jag berätta hur den slutar.
David och Larissas mobiltelefoner dör plötsligt, och mitt i natten(den enda natten)knackar Larissa på Davids fönster. Efter det är det som om våra hjältar rusar ut i natten och ner i gruvan. Ha-ha-ha. Skulle jag också gjort. Nu behövs nog sägas att det finns en hund som heter Nero, och han sliter sig och börjar jaga George. George flyr vid staketet och tappar sin mustasch. Detta händer när David och Larissa sitter vid sitt träd. Hm, konstigt?
De går ner de 360 meterna och hamnar på en konstig avsats. Sedan hittar de en dörr. Åh, trevligt värre. David får en snilleblixt och gnuggar Georges mustasch (som Larissa självklart plockat med sig) mot en fördjupning i den skumma dörren.
Sedan kommer de in en sluss av glas, som de själva kallar det. Där hittar de masker, eller grodmasker för hela kroppen kanske jag ska säga, hängande i en garderob. Dessa masker föreställer just George någonting. There we go. Larissa kommer plötsligt på att någonting är skumt! David blir förvånad.
Sedan gnuggar de mustaschen i en ny dörr och kommer in i massor av korridorer. I en korsning möter de en Larissa som är klonad av den riktiga Larissan. För att vi inte ska blanda ihop dessa kallar jag dem Larissa och Larissa2. Författaren har i detta läget inte valt att göra någonting, utan bara skriver "Larissa bredvid mig" och "Larissa som var klonad". Guud.
Här tappar David andan och Larissa blir arg som fan.
Okej, jag erkänner, jag vill tycka att Larissa är bra. M E N. Larissa blir arg när någonting går henne emot. Jag gillar inte det.
"Faaan, jag vill inte ha mens. JÄVLA SKIT JAG FICK MENS JAG SKA FAN DÖDA HELA JÄVLA VÄRLDEN!!!!"
Ja. That's it.
De går efter Larissa 2 och möter massa kända vetenskapsmän och sådant. Sedan får alla panik och det visar sig att denna George har planterat ampuler i telefongrejerna. George har, på så sätt, sett till att de rika ställena som köpt in dessa telefonsaker kommer att bli sterila. På något jävla vis. Hmm. Sedan försöker Larissa och David fly, och då faller David från stegen upp och Larissa kommer ner igen.
Då kommer George tillbaka, snäll som fan och säger "Åååååh, Larissa och David jag älskar er snälla nu kommer jag sticka iväg för ni är så bäst och gör något osjälviskt! Larissa du är så smart och vacker!"
Då dog jag.
Sedan sticker George med hela sitt crew - var tar alla vägen sedan? Larissa och David går tillbaka och hittar en teckning da Vinci ritat av Larissa. Sedan går de tillbaka till lägret och sover. Och när de sedan åker hem berättar de allt för Davids farbror som ringer alla telefonbolag som upptäcker ampulerna och allt slutar lyckligt!
Glömde jag nämna att David är jättemodig och vågar kyssa Larissa typ tre gånger i boken? Åh, han är väldigt modig. Larissa har PMS hela tiden och George är skum.
Ja, jag kan säga att den enda normala i denna boken är Nero. Hunden, ja.
Men trots all skit i denna boken ger jag den 5 av 10, för ändå. Den har en handling. Allt sker snabbt, men skulle de hända långsammare hade dessa cirka 190 sidor förlängts till 290. Och det är trots allt en barnbok. Även om det inte är den bästa i serien.
Kommentarer
Trackback
