Fallen flicka del 2/3
När hon somnar på natten drömmer hon en hemsk dröm. När hon och hennes familj flydde till Sverige så var de tvungna att gömma sig i en tankbil. Tanbilen de gömde sig i var avsedd för mjölk, och den sötaktiga stanken fick Rona att vilja kräkas. Men locket till tankbilen lämnades i halvöppet läge.
Den andra tankbilen som de inte kom med i var avsedd för bensin. Locket hade stängts helt av den stressade chauffören. Alla i bilen hade dött.
Rona har bestämt sig för hur hon ska göra pappa och Barryalay sjuka. Hon söker på internet och hittar några bra lösningar. Halima ska få en lagbok i present, Halima vill ju bli advokat.
Jag hittat ett stavfel. Viktigt att notera sådant också. "Bara inte herr Pesarlei är här0."
Nolla.
Rona handlar medlet på apoteket. Nu jävlar!
Pappan slår Atal för att han gungar i takt till musiken. Idiot eller idiot. IDIOT! Atal är utvecklingsstörd.
Fortsättning följeeer.
Fallen flicka del 1/3
Nu ska jag, samtidigt som jag läser, skriva en recension av boken Fallen flicka av Christina Waldén.
Fallen flicka har 167 sidor. Den har ganska liten text, och jag har föga förväntningar på den eftersom baktexten lyder "hon har det svårt, hennes pappa håller henne under sträng uppsikt och så fort hon inte gör som han säger slår han henne. Till slut går det så illa att hon blir knuffad ut från balkongen av sin pappa och äldre bror". Det låter som en bra bok som är dålig egentligen. Som en bok där handlingen är förstörd på grund av dålig formulering. Jag har lånat boken på Marieholms bibliotek.
De första orden är Till dig som kanske har det så här. Det börjar bra. Sedan citerar Christina U2 låten One. Underbart! Jag tror jag kommer gilla den.
Boken börjar underbart. En perfekt prolog, huvudpersonen som just nu inte har något namn, står med räcket mot balkongen. Hennes storebror skär av hennes fläta, hennes meterlånga hår. Hennes lilla storebror, som hon alltid sett som liten, som hon tröstat, står och är skräckslagen. Han gråter. Hon är också skräckslagen, där hon står fast vid balkongräcket.
Sedan tar det tvärt slut. "Ryggen mot räcket. Räcket mot ryggen. Rä..."
I kapitel ett drar vår Rona, som tjejen heter, ut en bild ur tidningen. En bild på en författare från Tunisien, som nu bor i Sverige. Han stavar inte så bra, hon har sett på hans hemsida. Hon vet att pappan har sagt "inga bilder", och det gäller. Inga bilder, och om hon nu ska ha bilder ska det vara på indiska filmstjärnor, det är sådana hon ska gilla. Inte en tunisisk (läs: mörkis) författare. Det är väl självklart!
Rona sätter upp bilden i kexskåpet. Det är bara hon som tar ut kexen ändå, och någonstans måste hon ha den. Men en dag får mamma för sig att hon ska ha något att tugga på i natten. Pappa går upp och kommer rasande in i Ronas rum. Han har hittat bilden. Det går inte att ljuga, hon berättar att den varit där i tre veckor och säger att hon vill ha ett eget rum. Han slår henne, två gånger rakt i ansiktet. Hon kan inte gå till skolan på flera dagar. Och hon som älskar skolan.
Kapitel två är lika dramatiskt. Det är vackert väder ute och Rona vill gå en promenad. Hon går till köpcentrumet och är upphetsad av spänningen som kommer av äventyret. ... Vänta, vad var det jag precis läste? Jo, det är ett äventyr för Rona att gå till köpcentrumet. Jag menar, vad fan?
Sedan kommer hennes granne, Herr Duärenidiot, och ser henne sitta och läsa i en läkarbok. Han kan inte läsa, så vad fan gör han i bokhandeln? Han berättar självklart för Ronas pappa, och tar hennes mobil. Han slår henne inte, men hotar om att alla snart kommer veta. Att hon satt i bokhandeln och läste en läkarbok, eller vad?
Rona missar bussen. Hon kommer hem en kvart försent, pappan tar fram ett läderbälte och säger "om du uppförde dig skulle jag inte behöva göra det här. Det är du som tvingar mig. Du har trotsat mig för många gånger nu. Folk börjar prata. Herr Pesarlei"(aka Duärenidiot)"och alla hans bekanta säger att jag har tappat kontrollen över dig. Du måste lära dig. Det här gör jag av omtanke, för att du ska lära dig. Du ska vara tacksam. Förstår du?"
FY. FAN. VAD. ARG. JAG. BLIR. På att det är såhär. Hur jävla dum i huvudet får man bli?
Han slår tio rapp. Hon tackar honom på hans begäran. Sedan kysser hon hans hand, och han klagar på att hon inte gjort mat. Hallå, hon har varit hemma i två minuter och du din jävla idiot har slått på henne?
Rona berättar om sin lärare Monika. Hon är frånskild och har valt bort sin man, enligt Rona är det oerhört stort. En kvinna kan inte välja bort en man, vad mannen än vill, enligt hennes religon.
Monika berättar om att det är mot lagen att man blir utsatt för psykiskt eller fysiskt våld, även sexuellt. Rona låtsats vara ointresserad, men egentligen är hon ju intresserad.
En dialog lyder:
"'Vad säger du, Halima? Skulle du anmäla en våldtäkt om du blev utsatt för den?' frågar Monika
Halima rodnar, skakar på huvudet.
'Varför inte?'
'Det går inte. Omöjligt. Skam. Jag skulle inte bli gift då. Min pappa eller mina farbröder skulle döda mig.'"
Jag blir så arg på detta. Monika verkar också bli det (men hon visar ju självklart inte det). "Om en kvinna blir våldtagen är det inte hennes eget fel", hör ni det islam?, "att anmäla det vore att underteckna sin egen dödsdom, tycker Rona". Idiotiskt. Det är deras dödsdom man undertecknar.
Fast så är det ju inte alltid. Kanske bara här.
Fortsättning följer... (på grund av att annars kommer ni inte orka läsa det alls)
Den trettonde gästen.
Idag har jag varit sjuk, vilket har resulterat i läsande. Jag läste ut den kära boken Den trettonde gästen av Martin Widmark. När jag - och säkerligen ni - hör namnet Martin Widmark tänker ni Lasse Maja, Nelly Rapp, Rakel... men döm han inte för det.
I vanliga fall hatar jag böcker med fantasy, om man ser på Harry Potter, Eragon och all skit som finns. Men Matilda tipsade mig om dessa böckerna för drygt ett år sedan, och sedan fick jag boken Dårarnas ö i samma serie - och hör och häpna; dessa böckerna är bra!
Det finns fyra böcker i serien, och alla handlar om David och Larissa som precis börjat sjuan. Just detta faktum märks inte alls. De träffar kända vetenskapsmän och David vet inte vem Newton, Darwin och liknande är. Åh, jag menar, till och med treor vet det!
Larissa däremot är smartare, men hon är... ARGH!
I alla fall. David bor hemma hos sin farbror - det framgår aldrig om denna mannen verkligen är Davids farbror, men jag antar det - och i skolan ska de på lägerskola. Notera väl att de ska på lägerskola i två dagar, en natt.
De åker dit och får en uppgift vilken resulterar i att de letar upp ett träd och sätter sig under. Bredvid dem finns ett stort rött staket, och bakom det ett schakt. För det är så att just vid detta ställe finns gruvgångar och liknande. Plötsligt kommer en mystisk man och ställer sig bakom dem. Den mystiske mannen heter George någonting och David har sett han i tidningen innan. Denna George har gjort någonting till telefonmaster som de sätter upp överallt i världen.
Nu antar jag, och hoppas, att ni inte ska läsa denna boken. För nu tänker jag berätta hur den slutar.
David och Larissas mobiltelefoner dör plötsligt, och mitt i natten(den enda natten)knackar Larissa på Davids fönster. Efter det är det som om våra hjältar rusar ut i natten och ner i gruvan. Ha-ha-ha. Skulle jag också gjort. Nu behövs nog sägas att det finns en hund som heter Nero, och han sliter sig och börjar jaga George. George flyr vid staketet och tappar sin mustasch. Detta händer när David och Larissa sitter vid sitt träd. Hm, konstigt?
De går ner de 360 meterna och hamnar på en konstig avsats. Sedan hittar de en dörr. Åh, trevligt värre. David får en snilleblixt och gnuggar Georges mustasch (som Larissa självklart plockat med sig) mot en fördjupning i den skumma dörren.
Sedan kommer de in en sluss av glas, som de själva kallar det. Där hittar de masker, eller grodmasker för hela kroppen kanske jag ska säga, hängande i en garderob. Dessa masker föreställer just George någonting. There we go. Larissa kommer plötsligt på att någonting är skumt! David blir förvånad.
Sedan gnuggar de mustaschen i en ny dörr och kommer in i massor av korridorer. I en korsning möter de en Larissa som är klonad av den riktiga Larissan. För att vi inte ska blanda ihop dessa kallar jag dem Larissa och Larissa2. Författaren har i detta läget inte valt att göra någonting, utan bara skriver "Larissa bredvid mig" och "Larissa som var klonad". Guud.
Här tappar David andan och Larissa blir arg som fan.
Okej, jag erkänner, jag vill tycka att Larissa är bra. M E N. Larissa blir arg när någonting går henne emot. Jag gillar inte det.
"Faaan, jag vill inte ha mens. JÄVLA SKIT JAG FICK MENS JAG SKA FAN DÖDA HELA JÄVLA VÄRLDEN!!!!"
Ja. That's it.
De går efter Larissa 2 och möter massa kända vetenskapsmän och sådant. Sedan får alla panik och det visar sig att denna George har planterat ampuler i telefongrejerna. George har, på så sätt, sett till att de rika ställena som köpt in dessa telefonsaker kommer att bli sterila. På något jävla vis. Hmm. Sedan försöker Larissa och David fly, och då faller David från stegen upp och Larissa kommer ner igen.
Då kommer George tillbaka, snäll som fan och säger "Åååååh, Larissa och David jag älskar er snälla nu kommer jag sticka iväg för ni är så bäst och gör något osjälviskt! Larissa du är så smart och vacker!"
Då dog jag.
Sedan sticker George med hela sitt crew - var tar alla vägen sedan? Larissa och David går tillbaka och hittar en teckning da Vinci ritat av Larissa. Sedan går de tillbaka till lägret och sover. Och när de sedan åker hem berättar de allt för Davids farbror som ringer alla telefonbolag som upptäcker ampulerna och allt slutar lyckligt!
Glömde jag nämna att David är jättemodig och vågar kyssa Larissa typ tre gånger i boken? Åh, han är väldigt modig. Larissa har PMS hela tiden och George är skum.
Ja, jag kan säga att den enda normala i denna boken är Nero. Hunden, ja.
Men trots all skit i denna boken ger jag den 5 av 10, för ändå. Den har en handling. Allt sker snabbt, men skulle de hända långsammare hade dessa cirka 190 sidor förlängts till 290. Och det är trots allt en barnbok. Även om det inte är den bästa i serien.
