faktisktnaken

Nu ska jag, samtidigt som jag läser, skriva en recension av boken Fallen flicka av Christina Waldén.

Fallen flicka har 167 sidor. Den har ganska liten text, och jag har föga förväntningar på den eftersom baktexten lyder "hon har det svårt, hennes pappa håller henne under sträng uppsikt och så fort hon inte gör som han säger slår han henne. Till slut går det så illa att hon blir knuffad ut från balkongen av sin pappa och äldre bror". Det låter som en bra bok som är dålig egentligen. Som en bok där handlingen är förstörd på grund av dålig formulering. Jag har lånat boken på Marieholms bibliotek.

De första orden är Till dig som kanske har det så här. Det börjar bra. Sedan citerar Christina U2 låten One. Underbart! Jag tror jag kommer gilla den.

Boken börjar underbart. En perfekt prolog, huvudpersonen som just nu inte har något namn, står med räcket mot balkongen. Hennes storebror skär av hennes fläta, hennes meterlånga hår. Hennes lilla storebror, som hon alltid sett som liten, som hon tröstat, står och är skräckslagen. Han gråter. Hon är också skräckslagen, där hon står fast vid balkongräcket.
Sedan tar det tvärt slut. "Ryggen mot räcket. Räcket mot ryggen. Rä..."

I kapitel ett drar vår Rona, som tjejen heter, ut en bild ur tidningen. En bild på en författare från Tunisien, som nu bor i Sverige. Han stavar inte så bra, hon har sett på hans hemsida. Hon vet att pappan har sagt "inga bilder", och det gäller. Inga bilder, och om hon nu ska ha bilder ska det vara på indiska filmstjärnor, det är sådana hon ska gilla. Inte en tunisisk (läs: mörkis) författare. Det är väl självklart!
Rona sätter upp bilden i kexskåpet. Det är bara hon som tar ut kexen ändå, och någonstans måste hon ha den. Men en dag får mamma för sig att hon ska ha något att tugga på i natten. Pappa går upp och kommer rasande in i Ronas rum. Han har hittat bilden. Det går inte att ljuga, hon berättar att den varit där i tre veckor och säger att hon vill ha ett eget rum. Han slår henne, två gånger rakt i ansiktet. Hon kan inte gå till skolan på flera dagar. Och hon som älskar skolan.

Kapitel två är lika dramatiskt. Det är vackert väder ute och Rona vill gå en promenad. Hon går till köpcentrumet och är upphetsad av spänningen som kommer av äventyret. ... Vänta, vad var det jag precis läste? Jo, det är ett äventyr för Rona att gå till köpcentrumet. Jag menar, vad fan?
Sedan kommer hennes granne, Herr Duärenidiot, och ser henne sitta och läsa i en läkarbok. Han kan inte läsa, så vad fan gör han i bokhandeln? Han berättar självklart för Ronas pappa, och tar hennes mobil. Han slår henne inte, men hotar om att alla snart kommer veta. Att hon satt i bokhandeln och läste en läkarbok, eller vad?

Rona missar bussen. Hon kommer hem en kvart försent, pappan tar fram ett läderbälte och säger "om du uppförde dig skulle jag inte behöva göra det här. Det är du som tvingar mig. Du har trotsat mig för många gånger nu. Folk börjar prata. Herr Pesarlei"(aka Duärenidiot)"och alla hans bekanta säger att jag har tappat kontrollen över dig. Du måste lära dig. Det här gör jag av omtanke, för att du ska lära dig. Du ska vara tacksam. Förstår du?"
FY. FAN. VAD. ARG. JAG. BLIR. På att det är såhär. Hur jävla dum i huvudet får man bli?
Han slår tio rapp. Hon tackar honom på hans begäran. Sedan kysser hon hans hand, och han klagar på att hon inte gjort mat. Hallå, hon har varit hemma i två minuter och du din jävla idiot har slått på henne?

Rona berättar om sin lärare Monika. Hon är frånskild och har valt bort sin man, enligt Rona är det oerhört stort. En kvinna kan inte välja bort en man, vad mannen än vill, enligt hennes religon.
Monika berättar om att det är mot lagen att man blir utsatt för psykiskt eller fysiskt våld, även sexuellt. Rona låtsats vara ointresserad, men egentligen är hon ju intresserad.
En dialog lyder:
"'Vad säger du, Halima? Skulle du anmäla en våldtäkt om du blev utsatt för den?' frågar Monika
Halima rodnar, skakar på huvudet.
'Varför inte?'
'Det går inte. Omöjligt. Skam. Jag skulle inte bli gift då. Min pappa eller mina farbröder skulle döda mig.'"
Jag blir så arg på detta. Monika verkar också bli det (men hon visar ju självklart inte det). "Om en kvinna blir våldtagen är det inte hennes eget fel", hör ni det islam?, "att anmäla det vore att underteckna sin egen dödsdom, tycker Rona". Idiotiskt. Det är deras dödsdom man undertecknar.
Fast så är det ju inte alltid. Kanske bara här.

Fortsättning följer... (på grund av att annars kommer ni inte orka läsa det alls)