Det stormar.

Det stormar verkligen. Vårt staket hade blåst ut på vägen(men snälla Andreas och company kom och ringde på dörren - jag trodde självklart att det var en pedofil/mördare - och hjälpte oss att plocka in det). Det blåser som fan, men jag tror - konstigt nog - att det inte regnar.
Om det är lika mycket storm imorgon kanske jag inte kan ta mig till skolan(jippie. Nej. Skittråkigt. Hata att jobba hemma).
Så när jag sitter här i kökssoffan, precis framför panoramafönstren, så känns det som om helajävla fönstret ska rasa på mig. Jag dör. Gud. Det är jävligt läskigt. Och skitsvårt att sova när det är storm.
AAAARGH!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0