Stolthet (och fördom), och hemmakväll.
Ett allmänt inlägg om mitt liv såhär långt:
Idag gick jag i skolan. Det var trevligt (nooooot!). Eller, det var okej. Jag jobbade som fan på morgonen, svenska i typ två timmar. Sedan hade jag lunch, Vilma och någon annan(Hanna?)förföljde mig och jag åt tillsammans med dem. Nelly kom tillbaka till skolan, efter lunch hemma och idrott, och jag stod och väntade med henne på busshållsplatsen i en stund. (Ska inte tillägga varför hon kom springande tillbaka till mig och hyperventilerade, hej!)
Sedan tog jag bussen, osäker på var jag skulle hoppa av. Hade en plats längst fram i bussen, att och väntade på att gå av. Bussen stannade, jag hatar hatar hatar hatar hatar bussar som bara öppnar en dörr där framme. Jag trängde mig bak, och gissa vad? Precis när jag kom bak stängde busschauffören dörrarna. Och körde iväg. Jag såg på mina medressenärer, faktiskt innan han kört, och frågade "kan ni fråga han om han kan öppna?". De såg på mig och... såg... roade ut, eller något. Gissa vad jag gjorde? Typ kved "neeeeeeeeeeej!" när han körde iväg. Visslandes säkert. Jävla idiot!
AAAAARGH. Ibland blir man så arg på allmäna saker.
Vet ni vad jag gjorde sen? Hoppade av en station efteråt, gick tillbaka till idrotten. Jag hittar inte i Lund, faktum ett kära vän, jag visste var jag skulle gå och jag var nästan försenad. Jag... dog. Sedan gick jag, hittade inte, gick gick och gick. Jag kom fram precis när vi började. Eller, jag kom i tid. På gympan hade vi helskum lek som ingen fattade och fotboll.
Fick skjuts hem av pappa, handlade med han och W, fick hallon(gud jag ÄLSKAR hallon!). Så nu sitter jag vid min dator, äter hallon, pappa ser på jävla Skavlan(HATAR DET PROGRAMET!)och jag pratar med någon jävel som undrar om jag är Maxi eller MAXI. Frågetecken. Och han anser sig vara den absolut kändaste spammaren. Genom tiderna. EH VA? Hata.
